15 april 2018

Vi behöver tänka nytt



Det är märkligt det här med urbaniseringen och inflyttningen till städerna. Alla kommuner i Sverige kämpar mot andra kommuner för att dra till sig ökad befolkning, att bli vinnare, som det heter. Befolkningstillväxten ses som en lösning som ska generera ekonomisk tillväxt så att kommunen ska få tillräckligt med "pengar i kistan". Som bilden visar är det den lilla, lilla stumpen som alla mindre kommuner ska tävla om fram till 2040, resten går till Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Som vanligt i Luleå är politik och näringsliv helt överens, det är viktigt att locka hit folk. I NorrbottensKuriren den 12 april skriver ledningen för det privata fastighetsbolaget Diös i Luleå att "många vill bo i Luleå och många väljer att flytta hit". Men "för att kraften i urbaniseringstrenden ska hålla i sig måste staden fortsätta att utvecklas". Sedan är texten full av sportmetaforer, som vanlig när företagsledare ska beskriva något. Det heter att vi måste "höja ribban", "vi blir omsprungna", "det finns massor att vinna", "tänka stort", "i täten",  "det krävs fler spelare för att lyckas", "styrkan att konkurrera" och "nu sätter vi fart". Man lägger också till att vi måste "tänka nytt" trots att det inte finns en enda nyhet i hela artikeln.

Att en vd och en företagschef i ett privat företag skriver en helt innehållslös debattartikel förvånar mig inte efter att ha sett Jan Schermans tv-serie Länge leve demokratin. Där framgår med pinsam tydlighet att de högsta företagsledarna är varken de kunnigaste eller klokaste, utan snarare de girigaste. Under 2016 drog tjugofem av de bäst betalda finanstopparna i Sverige in sammanlagt 3,3 miljarder kronor. Ändå sitter flera av dem i tv och säger att politiken är ett hinder och antalet riksdagsmän borde halverats. Naturligtvis är syftet att de själva ska kunna tjäna ännu mer.

Det som dock inte nämns, varken i Luleå kommuns strävan efter att öka befolkningen eller i Diös artikel, är att i den mån befolkningstillväxt sker, uppstår den på andra kommuners bekostnad.

Andreas Bergh, välfärdsforskare i Lund, skriver i Dagens Samhälle att "om någon kommun skulle vara ensam om att ägna sig åt lobbying, sponsring och projekt som framgångsrikt sätter kommunen på kartan i syfte att locka till sig nya invånare, kan effekten tänkas bli stor. En sådan situation är emellertid synnerligen osannolik, eftersom det är troligt att andra kommuner agerar likadant. I det läget kan ansträngningarna att växa bli till en nackdel för kommuninvånarna. När många kommuner tävlar om givna resurser vet vi med säkerhet att mycket resurser går åt till att försöka påverka resursernas fördelning, utan att några nya resurser skapas."

Andreas Bergh pekar ut en annan riktning än denna pågående tävlingen mellan kommunerna. Han menar att "satsningar på en effektiv och opartisk förvaltning, på de kommunala kärnområdena och på bättre villkor för det lokala näringslivet mycket väl kan innebära att fler vill bo i kommunen. Men, även om detta inte skulle ge resultat, så kan dessa satsningar motiveras genom att de främjar de befintliga kommuninvånarna. Vinster i en kommun behöver inte motsvaras av förluster i en annan, tvärtom; när flera kommuner vidtar denna typ av åtgärder skapas vinster som kommer alla kommuninvånare till del – oavsett var de väljer att bo".

Bergh avslutar med en viktig slutsats; varje kommun bör fokusera på kvalitet i sina kärnuppgifter och på att de som valt att bo i kommunen ska vara nöjda och ha det bra.

I Luleå är det ett stort fokus på alla de personer som ännu inte flyttat hit, de potentiella inflyttarna, vilka ses som lösningen på de flesta av våra problem. Kommunen lägger mycket resurser i den pågående kommuntävlingen, till och med betalar man en lokal i Austin. Men om nu Luleå växer, vilka flyttar då hit?

I februari publicerade NSD en undersökning om inflyttningen till Luleå. Där framkommer att de senaste 10 åren har antalet Luleåbor ökat med 4324 personer men hela 82 procent av dessa var över 65 år! Av hela ökningen var endast 9 procent i arbetsför ålder, alltså 393 personer. Om man kopplar detta till att större delen av inflyttningen till Luleå kommer från Norrbottens inland så är det kanske så att Luleå är en stad som dränerar inlandet på pensionärer.

Det verkar alltså som att konkurrensen mellan kommunerna i försöken att dra till sig ökad befolkning är ett nollsummespel. Därför borde man tänka om i Luleå. Att helt enkelt omfördela de resurser som idag används för att öka befolkningen och istället lägga dem på de som redan bor i kommunen, enligt Andreas Berghs förslag. Genom att satsa mer på de kommunala kärnverksamheterna och kanske stimulera byggandet av billiga lägenheter för ungdomar istället för lyxprojekt ute i vattnet. Vi behöver tänka nytt, för att travestera Diös artikel.

Och kanske inleda ett samarbete med inlandskommunerna för att stödja deras utveckling så att deras pensionärer slutar flytta hit till kusten. Annars kommer Luleå snart inte ha råd med äldreomsorgen.

*******



2 kommentarer: