tisdag, september 13, 2016

Ett självständigt Norrland blir för stort

Jag tycker att ett självständigt Norrland skulle bli för stort.
Det skulle ju bli lika stort som en storregion. Och det är vi ju emot.

Jag tycker till exempel att Västernorrland kunde stanna kvar i Sverige. För vad bidrar de med egentligen, mer än nedlagda sågverk och massafabriker? Även Skellefteå är ju mest en belastning. Ja hela Västerbotten med Umeå i spetsen kunde svenskarna få behålla.

Jag förespråkar att bara Norrbotten söker utträde ur Sverige och blir självständigt. Om vi undantar östra norrbotten, de har ju vägrat att bygga ut sina älvar, och platsar inte här.

Bara kommuner med malm, skog och vattenkraft får vara med, tycker jag. Och Luleå naturligtvis, för vi har ju Facebook, det som vi ska leva på i framtiden.

I och för sig, vad har Sunderbyn bidragit med? Bor där inte bara rika människor som belastar miljön med överdriven konsumtion. Och Råneå, behöver vi ett sådant speciellt område? Nej, kanske det är vissa delar av Luleå som vi behöver skära bort.

När jag tänker efter så är det ett självständigt Porsön som jag strävar efter. Här har vi ju Luleå Energi och dess huvudkontor, som ger mig värme och varmvatten. Och så har vi ju Facebook, framtiden.

Alla ni övriga, försvinn ur min åsyn. Vi på Porsön vill inte längre ha med er att göra.
Vi klarar oss själva. Vi har eget universitet och ICA. Och fjärrvärme.

******

onsdag, september 07, 2016

Mors virkade dukar på Konsthallen Luleå

I lördags var det vernissage på samlingsutställning Norrland i Konsthallen i Luleå. Jag deltar med 7 akvareller ur serien Mors virkade dukar.

Utställning har som samlande tema "norrländsk politisk konst".   Min mammas berättelse, som var hemmafru från arbetarklassen under folkhemmets framväxt, är i högsta grad en politisk och viktig kvinnohistoria. De virkade dukarna har haft låg status och det kvinnliga hantverket har nedvärderats och kallats förspilld kvinnokraft. Jag vill visa att synen på de virkade dukarna speglar den ojämställdhet som finns i samhället, osynliggörandet av kvinnor och särskilt då hemmafruarna, som levde helt ekonomiskt beroende av en man.

Den 8 oktober på Bokfest 2016, Kulturens hus, släpps boken "ensamheten värst" av Teg Publishing. Det består av Siri Johanssons dagbok, som hon skrev under sina sista 20 år av sitt liv, samt mina akvareller av hennes dukar. Boken handlar om åldrandet och slutet på en människas liv.

På vernissagen berättade jag om bakgrunden till mina målningar och hur jag tänkte när började med det här projektet. Min fru Karin filmade vilket ni kan se här. Utställningen hänger till 9 november.




*********