fredag, april 29, 2016

Om att höra och att slippa höra

Min arbetskamrat har fått hörapparat, på grund av att hans hörsel är nedsatt av åldersskäl. Och eftersom han är i min ålder så hoppas jag också att få en sån hörapparat, för den är rent fantastisk.

För det första är den så diskret så den nästan inte syns, det är bara en tunn metalltråd som går in örat och vet man inte om det så är den svår att upptäcka. Sen har den Bluetooth så den är uppkopplad till en app i mobilen, där han kan styra den hur han vill.

Han kan lägga upp profiler på olika personer. Till exempel när han träffar mig så trycker han på Sven i mobilen , så är min röst förinställd, med bas och diskant justerat så att han hör min smått sluddrande ångermanländska helt perfekt.

Och eftersom vi arbetar på en kvinnoarbetsplats har han diskanten konstant nerjusterad och han får därför betydligt mindre stresspåslag när han är på jobbet, än vad jag får. Förra veckan när vi var på Afterwork tryckte han på "Bishop" i appen, och då ställde den ner bakgrundssorlet på puben, och han kunde höra samtalet vid bordet utan problem.

Men det bästa med apparaten är möjligheterna när man inte vill höra. Eftersom den är kopplad till mobilen kan han också lyssna på Spotify i hörapparaten, utan att nån i omgivningen märker något. Tänk vilka möjligheter! När man sitter på en konferens och lyssnar på en lång tråkig föreläsning om saker som man inte är intresserad av så kan man bara trycka på knappen, och plötsligt kommer Bob Dylan in och sjunger times they are a changin. Och när man nickar med huvudet i takt med musiken tror folk att man bara håller med föreläsaren.

Och när man kommer hem till middagen och frun i vanlig ordning försöker bearbeta dagens oförätter som hon blivit utsatt för på jobbet kan man bara rent diskret sätta på Spotify och lyssna på när Neil Young sjunger helpless, helpless, helpless. Och nicka förstående i takt med musiken.

Tänk att ha ständigt ha ett soundtrack till det pågående livet! Som hjälper en att höra när man vill höra och som gör att man kan slippa höra när man inte vill höra. Gnälliga personer som man tröttnat på och när man träffar dem så sätter man bara på Mute, vilken befrielse.

Men enligt min erfarenhet finns det naturligtvis många människor som kan uppnå dessa fördelar helt utan hörapparat. De behöver inte några tekniska hjälpmedel alls för att inte lyssna på vad som sägs. Det är svårt att beräkna hur många det är men jag kan tänka mig att det är en betydande andel av svenska folket.

måndag, april 18, 2016

Tänk på att mobilen fungerar som en vanlig fast anknytning

Jag har arbetat i kommunen ett antal år, kanske det var 10 år sedan jag fick mobil anknytning. Det innebär att man kan ha både mobiltelefon och fast telefon kopplade till kommunens växel. Själv har jag bara mobiltelefon, den fasta har jag slutat med.

Om man har mobil anknytning så kan man antingen vara inloggad eller utloggad. Och då händer det lite olika saker. Vad som händer är jag fortfarande osäker på.

Ibland när jag har tid över, någon gång då och då de senaste tio åren brukar jag roa mig med att gå in på kommunens intranät och läsa på rutinerna för mobil anknytning, se nedan.

Eftersom jag inte förstår rutinerna till fullo hur mobiltelefonen fungerar vågar jag inte ringa till någon, men jag svarar om det ringer. För det står i vår värdegrund, att man ska svara när någon hör av sig. Om man sitter upptagen ska man hänvisa telefonen, och hur man hänvisar står i rutinerna. Det beror tydligen lite på om du är inloggad eller utloggad, vilket du kan kolla genom att trycka 8123. Jag vet inte om trycka är samma som att ringa. Om du ringer privat så tryck in kod 8124 men då ska du inte slå en 0:a före innan du slår numret. Som du annars gör. Ja ungefär så där går det på.

Så jag använder mejl istället när jag vill kontakta någon. Där är jag alltid inloggad, jag vågar inte logga ut. Kanske är det så att mejlen fungerar som vanlig post, precis som mobiltelefoner fungerar som en fast anknytning. Ja, vad vet man i denna högteknologiska tid, när alla instruktioner skrivs av tekniker och vi andra vanliga dödliga avsätter en tredjedel av vår arbetstid för att komma in  och ur olika verksamhetssystem, som redan för 10 år sedan var omoderna.

Manual för mobil anknytning



Så här fungerar det när du är inloggad i tjänsten
( 8121 för att logga in i tjänsten)



Så här fungerar det när du är urloggad i tjänsten
( 8122 för att logga ur tjänsten)



söndag, april 10, 2016

Underifrånperspektivet

Det går bättre och bättre för Bernie Sanders i USA:s primärval. Det tycker jag är mäktigt med tanke på att han är socialist och betydligt rödare än många av de svenska socialdemokraterna.

Trots att han själv sitter i toppen i samhället, som vit elit och medelklass, har han den sällsynta förmågan att lägga ett underifrånperpektiv på alla politiska frågor. Och det gör att den amerikanska underklassen, och särskilt många unga som sliter i underbetalda serviceyrken, strömmar till hans möten för att lyssna till hans radikala budskap.

I helgen har jag tänkt mycket på Bernie Sanders.
Här är min hyllning till honom: Underifrånperspektivet.
Det finns alltid en möjlighet att se ur en annan synvinkel än sin egen.


Torkade växter




Björken




Fönstret





Elstolpen 1




Elstolpen 2




Bilen

***********

tisdag, april 05, 2016

Passèkortet



När jag kom till jobbet i morse och tog upp passerkortet för att dra det i stämpelklockan, så stannade jag upp. Jag såg på kortet och la märke till att fotot på mitt ansikte snart var helt utsuddat, nednött efter åratals dragande i stämpelklockor. Och jag fick en plötslig ingivelse, jag såg hela mitt liv upplyst som av en blixt.

Jag föddes fri men redan efter sju år tvingades jag till skolan. Sen gick jag i skolan i 16 år och när jag var färdig fick jag ett arbete med ett passserkort som jag skulle dra in när jag kom på morgon och dra ut när jag gick på kvällen. Och det har jag nu gjort i snart 40 år, tillbringat större delen av mitt liv innanför en stämpelklocka.

När jag tittade på passerkortet och den snart utsuddade bilden på mig själv tänkte jag att den personen är passé. Snart får han lämna in kortet till personalavdelningen som skoningslöst kommer att makulera det. Och efter 14 dagar kommer ingen längre att komma ihåg den mannen som gick här så länge och som stämplade in varje dag på morgonen och ut på kvällen. Han som gått så många år i skolor för att sedan under större delen av sitt liv sitta instängd på ett kontorsrum, numera alltid inloggad i ett verksamhetssystem.

Sedan drog jag kortet i apparaten, tryckte på in-knappen, gick uppför de fyra trapporna, in på mitt rum och började dagens arbete.

*******