19 februari 2016

Vernissage på Liljevalchs

Förra helgen, den 12:e februari var det vernissage på Liljevalchs vårsalong, där jag finns representerad med två akvareller. Det kändes väldigt stort att komma med på vårsalongen, det är många som söker men få som kommer med. Dessutom var de två tavlorna från ett helt nytt projekt, min mors dukar och dagböcker, som jag jobbat med en längre tid. Det finns alltså ytterligare ett tjugotal akvareller som jag nu söker en lämplig utställningslokal för. Det finns ett par förslag som vi just nu undersöker. Jag skriver vi, eftersom mina söner som driver förlaget Teg publishing hjälper till med det.

Förhandsvisningen på torsdag kväll och vernissagen på fredag var naturligtvis väldigt rolig. Alla mina bröder, svägerskor, brorsbarn, Karins bror, kusiner, Jonas, Lars och Sandra och mina kompisarna Björn och Johan var med. Och särskilt kul att vännerna Åsa Petersen och Eva Nordmark också kom dit.

Det var tusentals människor som kom för att se utställningen. Och många stannade för att titta på mina två bilder. En kvinna började faktiskt gråta, när hon såg "Min mors sista dagboksanteckning som hon satt och skrev när hon fick sin stroke". Kvinnan var Missionsförbundare och blev tagen av min mors religiösa tro, hennes kontakt med Jesus, som var till sådan stor hjälp i livets slutskede. En annan kvinna berättade att hennes man fått en stroke före jul, men överlevt, och hon stod länge stilla framför tavlan. För mig kändes det viktigt att tavlorna väckte känslor, det är väl det som är meningen med konst.

På måndag när jag kom hem blev jag intervjuad i P4 Norrbotten, det kan du lyssna på här.

Här några bilder från utställningen.

Lång kö till hissarna som går upp till utställningen


Bredvid mina alster

Jonas, Sandra och Lars firar med en öl

Med min bror Gösta

Med Karin, svägerska Lena och bror Lennart

Med Åsa Petersen och Eva Nordmark

Med bror Bertil, Karin, Kia, Sten och Johan i bakgrunden






5 februari 2016

Datororsakad minnesnedsättning

Idag är vi helt beroende av datorn och mobiltelefonen. Där samlar vi information som tidigare fanns i pärmar, arkiv och anteckningsböcker. Där finns kartorna, adresserna, flygbiljetterna, fotona, uppslagsböckerna, ja, allt det som för 30 år sedan fanns i pappersform i lådor och bokhyllor. Och det är väldigt skönt, mitt minne behöver inte längre belastas av en massa onödig information, det har Google och Wikipedia tagit hand om.

Det är därför lönlöst att ha en middag med goda vänner utan att var och en har sin mobiltelefon på bordet. Redan under förrätten kommer en fråga upp till diskussion och ingen minns längre vad filmen hette, eller skådespelaren eller vilket år den kom och vilka fler filmer den regissören gjort. Eller vad tv-programmet hette och vem som var programledare och var det 80 eller 90-talet? Och hur lång är egentligen en sjömil. Vad heter presidenten i Finland. Vad hette sångaren i Clash.

Numera finns det ingen runt bordet som har några specialkunskaper i något som helst ämne, utan allt är bortglömt av digitalt förtvinade hjärnor. Middagar känns alltmer som möten i demensföreningen och drabbar i stort sett alla som har en dator eller smartphone. Mänsklig minnesförlust är en av de vanligaste biverkningarna av internet. Utan närheten till en mobiltelefon kan inget samtal hållas någon längre stund i ett middagssällskap. Därför, när jag bjuder folk på middag brukar jag redan i inbjudan påminna om att de inte ska glömma telefonen, den är lika viktigt idag som konversationslexikon var förr.

Det mest märkliga med denna situation, när våra hjärnor förtvinat och minnescellerna dött, då kräver datorn lösenord för VARENDA JÄVLA SAJT som jag vill gå in på. Lösenord som jag måste komma ihåg eller skriva ner på små minneslappar, lappar som jag sen lägger jag på ett säkert ställe och sedan glömmer bort vart jag lagt dem.

Några exempel på sajter eller appar som vill ha lösenord av mig för att överhuvudtaget släppa in mig i deras förråd av information:
Bilprovningen, Brevo, Dropbox, Drive, ICA Handla, Lulebo, Microsoft, Netflix, Norwegian Paypal, Postboxen, SAS, Runkeeper, Sf Anytime, Spotify, Telia mina sidor, Ticnet, Tradera, Villaägarna, Blocket, Japan photo, Gmail, Apple, Google play, Bredbandet, Dovado, Luleå kommun, Evolution, PS självservice. Och så vidare.

Varje lösenord ska vara 8 tecken, innehålla stora och små bokstäver, specialtecken och minst två siffror. Vilket är helt omöjligt att komma ihåg för oss med datororsakad minnesnedsättning.

Så därför chansar vi med samma lösenord på alla ställen, barnens initialer och ett födelseår. Snart kommer säkert allt jag har att vara kapat och tömt av diverse bedragare. Men det spelar nog ingen roll, jag kommer ändå inte ihåg vad jag hade där.

*******