fredag, maj 15, 2015

Försök att bearbeta vinterns upphörande



Det är maj i Norrbotten och skitkallt ute. Igår regnade det hela dagen och idag så blåser det småspik. Känns väldigt bra att vara inne i ateljén och fortsätta grotta ner sig i vintern, som den har utspelat sig på Porsön. Översnöade husvagnar, fulla av drömmar och förväntningar på en varm sommar och ett campingliv på andra parkeringar än den på assistentvägen. Några av vagnarna kommer säkert att stå kvar resten av sommaren, bättre att bara drömma än att förverkliga dem och bli besviken.

Min förkärlek för vintern förvånar även mig. Många andra verkar plågas av den, och längtar till värmen istället. Men våren är för mig en tid av separationsångest, jag har svårt att bearbeta och komma över snösmältningen.

Det betyder inte att jag har något emot sommaren och värmen, tvärtom, vi åker i helgen på semester till Italien och det verkar vara tillräckligt varmt där för att smälta all form av snökärlek som jag har kvarvarande i mitt hjärta.

Ofta när jag målar lyssnar jag på ljudböcker. Till den här målningen har jag lyssnat på Lena Anderssons "Utan personligt ansvar" som handlar om Ester Nilssons kärleksbekymmer, i sin relation med Olof Steen, skådespelare som redan är gift med Ebba. Ester är alltså den typiska andra kvinnan, älskarinnan som hoppas på att mannen ska skilja sig, för att bli hennes, en dag.

En sak är säker, det kommer aldrig att ske. I varje fall så långt som jag nu kommit i boken, så är det en relation helt på hans villkor; han öppnar sig, är närvarande och de ligger med varandra, sedan drar han sig tillbaka, blir kall och hör inte av sig under flera veckor, och så plötsligt dyker han upp igen. Och Ester följer villigt med i alla svängar; väntar, fantiserar, blir älskad, sen avvisad och kränkt.  Jag skulle kalla det för en form av psykisk misshandel.

Å andra sidan lever Ester i en helt egen bubbla, där hon inte är mottaglig för förnuftsargument som väninnorna  löpande förser henne med. En världsfrånvändhet som gränsar till vansinne. När jag lyssnar till boken ställer jag mig frågan, är förälskelse egentligen en psykisk sjukdom?

Hur boken påverkat målningen vet jag inte, men det kan ha något med kärlek att göra. Att förälskelsen är något för våren och sommaren; värme, spontanitet och känslosvall av lycka. Medan vintern är den tid som vi behöver för att tillfriskna, kyla ner oss, och anamma verklighetens kranka blekhet.

********

torsdag, maj 07, 2015

Fettskatt, dummast denna vecka

WHO har i en larmrapport pekat ut att Sveriges befolkning kommer bara att bli fetare, till och med en fördubbling fram till år 2030. Med anledning av detta har folkhälsominister Gabriel Wikström gått ut och sagt sig vara positiv till en fettskatt. Han ligger tydligen på den kunskapsnivån när man tror att man blir grön av grönsaker, röd av tomater och fet av fett. Och söt av socker.

Som tur är finns Andreas Eenfeldt, Kostoktorn.se, som ger oss lite mer information, tillgänglig även för en folkhälsominister.

Rapporten från WHO utgår från läget 2010, alltså för fem år sedan, när man gör prognosen. Kanske gör man detta för att det är svårt att hitta säker nyare statistik för alla länder i Europa, men i Sverige har vi aktuellare statistik.

Och när det gäller fetman Sverige verkar det ha hänt något under de senaste fem åren.



Titta på siffrorna i kurvan ovan (förstora genom att klicka på bilden) Statistiken 2010 – 2014 kommer från Folkhälsoinstitutets nationella folkhälsoenkät. Det är tydligt att WHO:s prognos redan är föråldrad när det gäller utvecklingen i Sverige. Något har hänt de senaste fem åren. Fetmans utveckling har bromsat in och det finns till och med tecken på en nedåtgående trend de senaste två åren.

Men vad är det som har hänt de senaste fem åren då? Det går säkert inte att visa vetenskapligt men under samma tid har allt fler börjat äta LCHF, det vill säga en kost med lite kolhydrater och mycket fett istället. Det finns uppgifter att upp emot 20 % av svenska folket redan äter någon form av lågkolhydratkost.

Och det är tydligt att av alla dieter som används är det LCHF som ökat mest de senaste åren och som ligger i topp. Det kan man se på den här bilden, att ökningen av de som äter LCHF sammanfaller med inbromsningen av fetmakurvan i Sverige..



Men hur är det då med mättat fett då, är inte det livsfarligt för oss människor? Kommer inte alla som nu äter riktigt smör och fet grädde att alla dö i hjärtinfarkter på löpande band? När smörförsäljningen slagit nya rekord och LCHF varit den populäraste metoden för viktminskning då borde väl ändå hjärtsjukdomarna ha ökat av bara den?

Nej, så är det inte. Här är statistik som visar att den ökade smörförsäljning inte alls påverkat hjärtsjukdomarna, som fortsätter att minska.



Råden från 1980-talet om att undvika smör och fett saknade helt bevis. Hela västvärlden fick kostråd som aldrig har visat sig göra någon nytta, och som till och med är orsaken till problemen vi ser idag. Bluffen kring fettet kommer av eftervärlden att dömas som en betydligt större skandal för folkhälsan än Quickaffären för rättssamhället. Men det kommer alltid att finnas forskare kvar som likt Lambertz hävdar att allt var helt rätt, det fanns visst bevis!

******



måndag, maj 04, 2015

Kontor sämsta stället för kontorsarbete

Den amerikanske entreprenören Jason Fried påstår att kontor är det sämsta stället att få något gjort på. På kontor samlas en massa människor i olika rum, och där ska de jobba med olika frågor, oftast med hjälp av dator, och meningen är att man ska få sitta ifred och utföra sitt arbete. Han ställer frågan till oss som sitter på kontor; hur ofta får du sitta i 8 timmar och fördjupa dig i en arbetsuppgift, helt ostörd och göra den färdig? 6 timmar? 4 timmar? 1 timme? 20 minuter.

Ja, svaret är troligtvis 20 minuter, så länge får man sitta på ett kontor utan att bli störd. För det finns ju kolleger som också håller på att jobba med en uppgift, som sitter i något annat rum, och kanske behöver ett råd från mig, och går förbi mitt rum och ställer frågan och jag svarar, och det kanske tar 10 minuter, men vad innebär det egentligen? Jo, att hela förmiddagens arbete kan bli förstört för mig.

Fried jämför arbete med sömnen, den är indelad i flera perioder. Om jag sover 8 timmar så måste jag vara helt ostörd i 8 timmar för att få tillräckligt med djupsömn.Det tar flera timmar av olika sömntyper, lätt sömn, REM-sömn, etc innan jag kommer ner i den djupsömn som jag så väl behöver. Om man skulle bli störd var 20:e minut skulle man aldrig komma till stadiet djupsömn, och troligtvis utveckla en psykos efter några nätter.

Samma är det med arbete, att sätta sig ned för att lösa en uppgift tar en viss tid. Man behöver tid att samla materialet, strukturera det, bearbeta det, tänka igenom olika aspekter och sedan, slutligen, komma fram till en genomtänkt och användbar analys, noggrant formulerad i ett dokument. Allt detta tar tid, minst fyra timmar för ett normalt arbetspass, så att man ska kunna producera något vettigt. Ibland 8 timmar, ibland flera dagar, men aldrig på 20 minuter.

Men på kontor ges inte de anställda möjlighet att arbeta. För det första splittras veckans alla dagar upp med inbokade Möten. På möten utförs egentligen inget arbete, nej, det är istället en samling människor som planerar hur man ska arbeta. Själva arbetet måste göras efteråt. Men genom att det varje dag planeras in möten från alla håll i organisationen in i den elektroniska almanackan, från chefer på olika nivåer, från andra medarbetare, från interna och externa samverkansgrupper, så blir arbetstiden, då allt ska utföras, den tid som blir kvar mellan mötena. Och en vanlig vecka kan det bli högst 20 minuter en eller ett par gånger i veckan.

Om man då räknar bort fikaraster på 2x15 minuter varje dag, kan alltså en hel veckas arbete gå till spillo bara genom möten.

Man märker det på mötenas innehåll. Säg att vi har ett möte, 6 personer sitter två timmar ( 6x2= 12 timmars arbetstid) och efter mötet, när det som bestämdes ska utföras, så går alla sex på andra möten, och så träffs vi om fjorton dagar igen för att gå vidare, men då har ingen hunnit göra något sedan förra mötet, för alla har haft så många andra möten där man har bestämt andra saker som också ska utföras, som i och för sig ingen ännu hunnit med. Sådana gånger är psykosen nästan lika nära som vid störd sömn.

Innan vi hade mejl, så hade man möten för att informera, diskutera och ta beslut i olika frågor. Numera har vi mejl, där vi informerar, diskuterar och överenskommer en massa saker, och sedan när vi är klara bokar vi ett möte på mejlen, för att träffas i ett rum, där vi kan informera, diskutera och ta beslut i olika frågor. Vi fick alltså genom mejlen ett suveränt system för att slippa ha de flesta mötena, istället har vi behållit ett gammalt och lagt till ett nytt. Nu förstör mötena större delen av arbetstiden, och det som finns kvar däremellan det ser mejlen till att förstöra.

Bästa stället för mig att arbeta och få mycket gjort är hemma vid köksbordet. Jag kan sitta där i flera timmar i sträck fram för datorn och arbeta genom alla stadier som behövs, fördjupa mig i texter, sortera, strukturer och skriva omfattande dokument. Plötsligt kan det ha gått 4 timmar utan att jag märkt något. Och jag tar paus när jag är i rätt period för en paus,  jag kan till och med ta en promenad för att bättre kunna tänka på ett problem eller svårighet.

Men så får man inte arbeta i mitt jobb, man måste sitta på ett kontor. För på kontoret finns det ju en stämpelklocka utanför dörren, som mäter tiden från när jag går in i huset och till dess jag går ut från huset. Men den mäter inte min faktiska arbetstid, för den är ju vanligtvis bara 20 minuter, och infaller sporadiskt någon gång mellan två bokade möten.

*********
Andra bloggare om , ,

fredag, maj 01, 2015

Båtar på 1 maj

När man ror en vanlig roddbåt så sitter man med ryggen åt det håll man ska, och har ansiktet mot det ställe man kommer ifrån. Därför är det svårt att hålla kursen, och man tvingas ofta vända sig om för att korrigera avvikelser i riktningen. Men det finns ett sätt att hålla båten på rätt kurs. Genom att ta sikte på ett landmärke, ett träd, sten eller brygga, det vill säga att fokusera på en utgångspunkt, så går det att ro rakt fram utan att så ofta behöva vända sig om.

Signild säger i filmen "Nu är det dokumenterat", att "man måste veta varifrån man kommer, för att veta vart man ska". Hon bygger det på en djup och långvarig livserfarenhet; det går inte bara att se framåt och strunta i historien, då finns stor risk att vi hamnar fel.

Att koppla ihop utgångspunkten, den historiska erfarenheten, med ett önskat framtida tillstånd, och där utvecklingen mot målet består av ett ständigt kompromissande mellan det gamla och det nya, har alltid varit socialdemokraternas signum. Nya idéer för framtiden har växt fram ur tidigare erfarenheter. Motståndare har övertygats med argument och förändring har skett långsamt.



Det är därför jag tänker på ekan i Harpsund när jag tänker på socialdemokraterna. Jag ser framför mig Tage Erlander i roddbåten tillsammans med Nikita Chrusjtjov. Erlander ser framåt, Chrusjtjov ser bakåt.

I dagens offentliga och politiska värld finns en övertro på revolutioner, även om  det är få som förstår att det just revolutioner som man hyllar. Att bara se framåt, tänka på tillväxt till vilket pris som helst, och göra drastiska förändringar på kort tid, det är vad som hyllas numera.



Det inte längre roddbåtar som är förebilder. Snarare är det motorbåtar med kraftiga motorer, där det står en ensam ledare på en hög brygga som fäller ned gaspedalen, och som aldrig vänder sig om och ser vågskvalpet skölja upp över stränderna i farleden.

Ett typiskt exempel är gruvan i Pajala, och det fruktansvärda som hänt kring konkursen i Northland Resources. På båtbryggan med gasen i botten stod många personer som bara ville se framåt, där ibland många socialdemokrater. Bland annat stod vår landshövding där, socialdemokrat och chef över statens tillsynsmyndighet Länsstyrelsen. Erfarenheter av gruvdrift tidigare i landet, av hur noggrann miljöprövningen måste vara, hur viktigt det är att det finns en balans mellan statliga myndigheters kontroll och kapitalistisk vinstintresse, allt detta sköljdes ut bakom båten.

Och den båten dränkte en hel bygd.

*************