fredag, december 26, 2014

Annandagen



I dag är det en annan dag, inte just denna dag. Juldagarna är speciella, de följer sina mönster, men de är alltid annorlunda än förra årets, traditionerna till trots. Mycket händer på ett år, men det händer också allt mindre, i varje fall i mitt liv. Det är väl åldern. Men jag låter också rutinerna ta över allt mer, till skillnad, tror jag, mot många andra. Jag vill uppleva allt mer inåt och allt mindre utåt, är inte längre så beroende av att det händer nya saker, i verkligheten.

Mitt liv blir alltmer drömlikt. Reser hellre jorden runt med hjälp av resebroschyrer, reseskildringar och Google maps än att jag beställer verkliga flygbiljetter. Tycker att det är lättare att uppleva något i kända marker och försöker fylla mitt liv med hemmaplanslösningar. Och jag läser hellre kokböcker om goda maträtter, och låter det stanna där, än jag utsätter mig och andra för att försöka laga dem. Ingen kan överträffa fotot på maträtten i den moderna kokboken.

Jag läser romaner om människor som har intressanta liv, jag läser om historiska händelser och kulturella analyser av krig och politiska skeenden medan jag dricker mitt kaffe i lugn och ro hemma i min fåtölj.

Jag drömmer om långa strapatsrika vandringar i fjällen, i Sarek, med tält där jag vadar över vattenstrida jokkar eller gör pilgrimsvandringen Santiago de Compostela. Alla äventyr paketerar jag framför teven i form av dramatiserade filmer där allt händer, naturfilmerna, reseskildringarna, äventyrsfilmerna, allt det som jag också kommer att göra någon dag. Men det får bli en annan dag.

Det är så härligt att ha allt kvar, allt det som jag vill se och uppleva. Man vill ju ha något att se fram emot nästa år också. Och massor av promenader och utflykter ska det bli, var så säker.
.
Jag kommer att göra slag i saken, det lovar jag.
Men inte idag.
Det får bli en annan dag.

**********

fredag, december 19, 2014

Kollegor på stan



Det pågår två insamlingar utanför Smedjan just nu, frälsningsarmén och en rumänsk tiggare. Jag frågade frälsningssoldaten, som håller grytan kokande, om han brukar ta det han samlar in och gå över till henne som tigger på andra sidan gatan och ge henne det direkt. Nej, så går det inte riktigt till, sa han, vi ger pengarna till fattiga luleåbor. Men vi ser varandra som kollegor.

Och faktiskt, jag tror att det kommer att bli flera kollegor i framtiden.

Den "kristne" demokraten Göran Hägglund, har så här i jultider, förslagit att asylsökande flyktingar ska få mindre ersättning. Idag har de ju 71 kr/dag i matbidrag, som inte höjts sedan 1994, och ryktet säger att Hägglund tänker sig sänka det betydligt, kanske ner till 30 kr det vill säga ungefär som vad en grillad korv med bröd kostar. Han vill också sänka etableringsersättning som en asylsökande kan få om hen går i ett program hos Arbetsförmedlingen. Etableringsersättningen motsvarar försörjningsstödet, det vill säga det som kallas existensminimum. Hur mycket den kristne Hägglund vill sänka den ersättningen är fortfarande oklar.

Men huvudsyftet är precis som hos de "svenska" demokraterna, att förhindra att flyktingar från kriget kommer hit. Göran vill alltså stänga alla former av inbjudande krubbor och stall här i Sverige som på minsta sätt kan påminna om Betlehem för 2000 år sedan. Ingen ska tro att flyktingar med skägg är välkomna hit.

Så inom kort kan vi till raden av frälsningssoldater, som samlar in pengar till fattiga luleåbor, rumänska fattiga som samlar in pengar till sina barn, också räkna in asylsökande flyktingar, som inte längre kan klara sig på det tillfälliga stöd som samhället, för dem utgivit. Men det har väl inte längre så stor betydelse,  de ska ju bara stanna tillfälligt, sen få de åka hem igen.

*********

fredag, december 12, 2014

Om behovet av fastan



Jag har svårt att se fram emot det klassiska julfirandet. Att äta massor av god mat, dricka julmust, få dyra julklappar och se Kalle Anka klockan tre. Idag frossar vi ju hela året, jag vet inte hur mycket god mat jag satt i mig under det här året, hur många goda glas vin jag druckit och hur många saker jag köpt åt mig själv och andra.

Det var en hel annan sak på den tiden när man var överlycklig för att få en läsk på julafton, den och så den man fick till påsk. Hur ska vi hantera julen idag, frosseriets höjdpunkt, när vi frossar kopiöst hela året? Vem kan bli glad över en skinksmörgås längre? Kalle Anka när man kan se tecknat varje dag hela året? Julmust när vi har mys med godis, läsk och chips varje fredag?

Jo, jag tror att vi måste återupprätta bristen, frånvaron av det goda. Jag föreslår att december i fortsättningen blir en fastemånad, typ ramadan, där vi bara får äta mat som vi inte gillade i skolan. Alltså, från den 1 till 23 december, så äter vi gröt till frukost, spenatsoppa med ägghalva till lunch och leverkaka till middag. Samma meny hela månaden. Bara vatten till maten, ingen läsk, inget vin eller öl.

Dessutom ska teven var stängd hela månaden, biograferna igenbommade och inga julkonserter. Inget roligt under hela månaden.

Och så efter en lång fastemånad så blir det julafton! Tänk frukosten med löjrom, kalvsyltan och den gravade laxen. Ingen havregrynsgröt längre! Tänk julmiddagen med skinkan, lutfisken, pajerna och sillen. Ingen leverkaka! Och så på eftermiddagen, att slå på teven som stått svart och mörk under en hel månad, och Kalle Anka springer omkring igen, vad vi kommer att skratta!

Det svenska folket har förlorat förmågan att fasta, att begränsa sig. Vi sväller över alla breddar och konsumismen har inga gränser. Och ju mer vi konsumerar desto mer missnöjda blir vi, eftersom vi för länge sedan förlorat kontakten med våra grundläggande behov.

Julen kan bara bli en betydelsefull jul igen för oss om vi inför en månatlig fasta.  Att införa en begränsning av våra omättliga begär.

********


onsdag, december 10, 2014

När landet krympte till en sjaskig lägenhet

Det har hänt något med Sverige det senaste veckorna. Fascister i vår riksdag tilläts fälla en socialdemokratisk regering medans borgarna stod skrattande och såg på.  För Lövfen hade under ett helt år, under en hel valrörelse sökt samarbete över blockgränserna, sträckt ut handen för att hålla SD utanför en vågmästarroll. Men nej, ingen tog emot handen från den andra sidan. När sedan det totala avvisandet resulterade i en rödgrön regering så sa alliansen att det var därför man inte ville samarbeta.

Det var så fräckt, att helt skamlöst vända på logikens lag om orsak och verkan. Och där var det en gräns som överskreds. Nu finns det nog ingen återvändo, fascisterna kommer att få stöd från borgerligt håll, precis som hänt så många gånger tidigare i historien.

I helgen var jag till Umeå och lyssnade på poeten Bruno K. Öijer, som läste dikter på sitt karaktäristiska och magiska sätt. En av dikterna i hans nya bok "Och natten viskade Annabel Lee", beskriver det som hänt i Sverige de senaste veckorna. Landet har förvandlats till en sjaskig lägenhet.

DUMHETEN

dumheten
har bara ett ansikte
människans
och mot dumheten kan du inte slåss
dumhet kan varken besegras
eller stängas av
den sprider sitt våld
flinar mot dej överallt i samhällsmörkret
och det råder brist på allt i världen
men inte på dom
som villigt särar på pannbenen
och låter sig våldtas av all skamlös dumhet
den känner inga gränser
färdas snabbare än jordklotet
och kan få ett helt land
att krympa till en sjaskig lägenhet
där idiotin rinner längs väggarna
och kräver att få bli sedd
kräver att bli hyllad och älskad av alla

*******