fredag, februari 28, 2014

När Jantelagen byttes mot Reinfeldtlagen

Det var en särskild mentalitet och ett speciellt tankesätt som lade grunden för det svenska välfärdssamhället, ett av de mest jämlika samhälle som funnits. Denna mentalitet uttrycktes i en särskild lag, Jantelagen, som formulerades av Axel Sandemose. Sammanfattningsvis; du ska inte tro att du är något, du ska inte tro att du är lika god som vi, du ska inte tro att du är klokare än vi, du ska inte inbilla dig att du är bättre än vi, du ska inte tro att du vet mer än vi, du ska inte tro att du är förmer än vi, du ska inte tro att du duger till något, du ska inte skratta åt oss, du ska inte tro att någon bryr sig om dig, du ska inte tro att du kan lära oss något.

Den generation som skapade och byggde folkhemmet, 20 och 30-talisterna växte upp under Jantelagens bud. Det vill säga ingen trodde sig vara förmer än någon annan, de ansåg att ingen var godare än någon annan, de trodde att alla människor var kloka på sitt vis, ingen var bättre än andra utan alla var lika betydelsefulla, ingen ansåg sig veta mer än andra, de trodde att de duger b a r a om de ställde upp på andra, de hånade inte andra som hade det sämre, de förväntade sig inte att alla skulle se upp till dem mer än till någon annan, och de trodde inte att de själva hade alla svar.

Jantelagen var förutsättningen för det jämlika samhället. Men under 80 och 90-talet då började sakta liberala och individualistiska idéer smyga sig in folks medvetanden. Plötsligt ansågs Jantelagen som något negativt som hindrade individen att utvecklas i hela sin potential.  Istället började dess motsats att formuleras med stark inspiration från den amerikanska filosofin: satsa på dig själv, lyckas och bli bäst i världen.

Ojämlikhetens lag sattes i Jantelagens ställe. Den kallas numera för Reinfeldtlagen.

Tro att du är något, i varje fall något bättre än de flesta i din omgivning. Tro att du är godare än alla andra, försök få en plats i en friskola så att du blir klokare än alla stackars satar som måste gå i den kommunala skolan, se dig som privilegierad och bättre än alla andra för att du är en begåvning, lär dig etikettsregler så att du kan visa att du kan uppföra dig till skillnad mot mindre bemedlade, tänk alltid att du är förmer än alla som bor i förorterna, tro att du med din bakgrund kommer att duga till vilket välbetalt jobb som helst, skratta gärna åt de som är sjukskrivna eller arbetslösa för de har misslyckats, se till att du har ett nätverk av viktiga personer som kan hjälp dig i karriären, och tro på dig själv att du vet mer än andra och är värd att ha mycket högre lön än de flesta.

Bytet av Jantelagen mot Reinfeldtlagen skedde försåtligt med löften om att alla skulle få det bättre. Konkurrensen mellan människorna när alla vill vara förmer än andra skulle genera så positiva effekter både ekonomiskt och socialt att samhället skulle bli bättre på alla plan. Till slut trodde vi alla att vi skulle vara förmer än andra, vilket var något vi längtat efter i det trista jämställda folkhemmet när standarden var blåvita varor på konsum.

Men det blev inte så. Många av oss känner sig förmer, bor i dyra lägenheter, äter gott på allt finare restauranger,  och köper de dyraste märkena. Andra sitter och tigger på gatorna. De som vi inte längre tycker ä r något, de som vi inte tycker är lika goda som oss.

lördag, februari 22, 2014

Exempel på avskedsfraser

Inledningen.
Hej då, tack för i natt. Hör av dig nån dag om du har lust.

Ett år senare.
Älskling, ha en fin dag! Vi ses snart, puss puss.

Tio år senare.
Kan du handla blöjor på hemvägen? Glöm inte soporna.

Tio år senare.
Kan du skjutsa till träningen ikväll?

Tio år senare.
Ha en bra dag! Jag kommer nog hem sent.

5 år senare.
Ha det gott. Kan du köpa ett Amaronevin på hemvägen?

10 år senare.
Kan du skjutsa mig eller ska jag ta färdtjänsten?

10 år senare
Hälsar ni på nästa helg också? Jaha... först om två veckor.




tisdag, februari 11, 2014

Kurirens manliga blick

Nu har Norrbottens Kuriren stängt sin nättidning och finns i fortsättning bakom en betalvägg. Tack och lov säger jag, efter att ha läst dagens tidning med två sidor ledare signerade Johan Eriksson. Han försöker, utifrån sitt och Kurirens blåa perspektiv, beskriva "vårt" Norrbotten. Ståndpunkter och förslag som enligt honom kan göra Norrbotten ännu bättre.

Det är en sorglig läsning, men också väldigt upplysande var denna borgerliga tidning egentligen står. Jag hoppas att inte bara nättidningen hamnar bakom en vägg utan att även papperstidningen läggs bakom en stor skämskudde och att ingen vettig människa längre betalar ett öre för denna högerpropaganda. Jag är glad för att ungdomarna som bara läser nättidningar inte längre kommer att komma i kontakt med denna tidning, utan att de får ett naturligt skydd i form av en elektronisk vägg.

Jag orkar inte kommentera allt som finns på dessa två sidor, jag väljer ut ett område, Jämställdheten. Johan Eriksson skriver att "Jämställdheten handlar om att alla ska ha lika rättigheter, inte lika utfall" Det är ett häpnadsväckande uttalande, och man kan bara tolka det på ett sätt; kvinnor ska ha samma rätt till arbete men inte till lika lön. Samtidigt kritiserar han alla sätt att försöka förbättra jämställdheten som nu prövas; kvotering, krav på jämställda styrelser, delad föräldraförsäkring, och kallar istället d e t för diskriminering. Hans åsikt verkar vara att privata företag ska få sköta det här själva.

Jag blev väldigt förvånad av att läsa det här. Det är ju uppenbart att Johan Eriksson, och Kuriren, inte är för jämställdhet mellan könen. Istället tar de ställning m o t pågående försök att gå i en mer jämställd riktning.

Är det möjligt att Kuriren verkligen kan ha en sådan konservativ hållning?

Jag vänder tidningen och viker ut dagens omslag, som består av ett collage av bilder, med rubriken Här är vårt Norrbotten. Jag börjar studera bilden noggrant, vad säger bilden om Kurirens syn på länet.

Så här ser den ut.



Det finns två kvinnor på bilden, en skidåkerska och en basketspelare. Och det är möjligt att det finns ytterligare en kvinnlig skidåkare uppe på fjället i vänstra hörnet, i övrigt är det det Männens Norrbotten som beskrivs.

Det är män som åker skoter, det är fem män som står och fiskar vid en älv, det är fyra män som lyfter en älg från  en släpvagn, det är två manliga kuskar, tre manliga skidåkare, en hockeyspelare. Sedan är det tre traktorer, grävmaskiner, flygplan, båtar, många båtar. Sedan är det huskroppar, industrier, kyrkor, hotell, teatern, sjukhuset, serverhall, tåg och vindkraftverk. Och bilar. Det är en man i förgrunden som håller i paddan, den manlig blicken på länet.

Men var är alla som arbetar inom hälso- och sjukvården? var är hemtjänstpersonalen?Var är kulturarbetarna, konstnärerna, musikerna? Var är tjänstemännen? Var är de affärsanställda, var är mataffärerna, var är fiken, var är dansarna, var är poeterna, var är författarna, var är bibliotekspersonalen, var är socialarbetarna, var är fritidsledarna, var är lärarna, var är förskollärarna, var är sjuksköterskorna, var är äldreomsorgen, var är flyktingförläggningarna.

Norrbottens Kuriren med Johan Eriksson i spetsen är inte för jämställdhet. Utfallet ska helt enkelt inte vara lika. Därför kan han också beskriva "sitt" Norrbotten med en bild som innehåller fler traktorer än kvinnor.



*******
Andra bloggare om , ,

måndag, februari 10, 2014

Stanna upp vid 0,6 promille

När man dricker alkohol är den optimala berusningen vid exakt 0,6 promille. Då har ens moral fördunklats en aning, man har blivit snygg och alla människor är så fantastiskt trevliga och roliga. Självkänslan är på topp och tunghäftan har lossnat och allt man säger är intelligent, kvickt och klokt. Men tyvärr har också bedömningsförmågan blivit något nedsatt. Därför tar man gärna gärna ett glas till, och ett till, i en stark förvissning om att allt bara kan bli bättre och bättre.

Och typiskt nog, när promillehalten går upp mot 1 promille då tar berusningen över. Festen, de trevliga människorna, ja hela omgivningen blir plötsligt inte lika rolig, och man går in i dimman. I den dimman fokuserar man bara på en sak, att komma tillbaka till den goda stämningen, den man hade vid 0,6 promille. Tragisk nog tror man att det kan ske genom att dricka ännu mer öl eller vin. Ett meningslöst företag.

Om man äter en god middag så är det helt perfekt om man slutar äta just innan man är proppmätt, kanske 90 procent av fylld mage. Då mår man som bäst, känner sig behaglig i kroppen, att middagssällskapet är väldigt trevligt och att tillagningen varit utsökt. Men tyvärr, lustcentrum vill gärna ha mer av det goda, varför sluta nu när det finns mat kvar? Så då tar man om igen, en halv portion till, och så går det över gränsen. När magen är fylld till 110 procent kommer ruelserna, det spänner och bältet skär in i fettranden i midjan. Och nu när det redan är kört är det lika bra att äta rejält av efterrätten också.

När människor blir förälskade i varann så är det bäst när de känner varandra bara i liten grad, kanske ungefär 0,6 promille. Då är den andre i stort sett okänd och man får lägga alla sina önskningar och projektioner på denne, utan att ens fantasier behöver störas av verkliga problem och bekymmer. Ett förälskat par förstärker varandras positiva sidor, båda blir vackra, trevliga och glada. Deras självkänsla är på topp, tunghäftan har lossnat och samtalen är intelligenta, och kommentarerna är kvicka och kloka. Därför vill man naturligtvis inte bara träffas ibland. I stark förvissning om att detta ska pågå resten av livet så flyttar man ihop så fort som möjligt.

Men ju mer man får veta och ju mer man lär känna sin partner desto mer avlägsen känns den första tiden. Den goda stämningen börjar ibland få inslag av konflikter och meningsskiljaktigheter. I många och långa samtal försöker man nu återskapa den första tidens starka positiva känslor. Tragiskt nog genom att försöka komma underfund om hur den andre är och fungerar, vilket naturligtvis hela tiden försämrar läget. Det var ju okunskapen om partnern som var hela grunden till förälskelsen.

När det gäller kärlek och relationer då kombinerar vi tyvärr dessa tre saker som vi inte riktigt klarar av. En god middag, alkohol och en förälskelse. Tänk om vi kunde förstå vårt eget bästa, stanna upp och frysa allt vid 0,6 promille. Det vore i så fall ett av mänsklighetens största framsteg i modern tid.