onsdag, oktober 16, 2013

Väderprat

Det är skönt att det börjar bli kallt och vintern är i antågande. Då har jag nåt att prata om när jag plötsligt måste åka med någon i hissen på jobbet som jag bara känner ytligt. Jag är en kär vän till väderprat men helt ointresserad av väder. Väderlek ser jag som enbart ett yttre fenomen och det påverkar aldrig mitt inre mående. Jag vet att många nästan kan må psykiskt dåligt av regn, dimma och storm. Eller kyla. Är det kallt så är det kallt, och är det varmt så är det varmt, det är min inställning. Vädret påverkar mina aktiviteter, min klädedräkt och vissa möjligheter. Men inte mig själv.

Jag ser aldrig på väderrapporten eller lyssnar på sjörapporten. Jag ser det som meningslöst att i förväg  förbereda mig på något som inte har någon betydelse för mig. 

Många lever fortfarande som om vi vore bönder, fiskare eller sjömän, trots att vi i sitter i bilar, bussar och hus varje dag. Hur mycket blåser det på Rödkallen idag? När kommer snön? En del är så oroliga för vintern att de sätter på vinterdäcken en månad innan den första köldgraden uppenbarat sig en stjärnklar natt. Dubbarna är halvt nernötta innan snön börjar täcka vägbanorna.

Varför denna fokusering på morgondagen? Räcker det inte att känna kinden när kylan biter i den? Eller när regnet strilar nerför ansiktet? 

Däremot gillar jag som sagt kallprat. Ytligt prat om att nu har kylan kommit. Nu är det dags igen. Det var frost imorse. Det blir ljusare när snön har kommit.

Min mamma skrev dagbok de sista 20 åren av sitt liv. Varje dagboksanteckning börjar med den inre temperaturen; hur hon mår och hur hon har sovit, och sen den yttre temperaturen i grader celsius. Varje dag finns dessa temperaturer noterade i 20 års tid. När det var riktigt kallt skrev hon ett utropstecken efter graderna. Ibland två utropstecken. Hennes anteckningar var ett slags kallprat med sig själv, ett sätt att hantera ensamhet, eller känslan av ensamhet.

Vi människor kopplar lätt ihop avvisande med kyla och kärvänlighet med värme. Det är nog också en sedvänja från förr i tiden när värmen i elden var förutsättningen för livet. Här i Norrbotten, där kylan ibland kan bli extrem, så stärker kylan den mänsklig värmen. Vi tyr oss till varandra, ler när vi möter någon på Storgata påbylsad i dunjacka och mössa, och säger, idag är det bistert! Den mänskliga värmens seger över klimatet.

fredag, oktober 11, 2013

Skjortkragen

I min garderob ligger det många svarta t-shirts. Jag kan inte använda dem. En man som är flint, som jag, kan inte bära svarta t-shirts, det är förskräckligt. Det ser verkligen ut som en rund knopp som sticker upp ur ett svart hål, det är motbjudande. Jag har därför alltid skjortor med krage, oberoende om de är långärmade eller kortärmade.

På 70-talet då jag var ung var många av mina manliga vänner vänsterradikala proggare. De kunde aldrig tänka sig att klä upp sig inför en fest eller så, det ansågs borgerligt. Istället hade man en annan slags uniform: bondskjortor som saknade krage och kallades murarskjortor. Utanpå det hade man stickade ylletröjor, s.k. pippi-långströmströjor. Med ett ovårdat skägg till det, var man klar med en lämplig outfit och kunde gå på fest.

Själv kom jag från arbetarklassen, till skillnad mot många av det proggiga revolutionärerna. Och även om jag sympatiserade med vänstern kunde jag aldrig tänka mig att sätta på mig en kraglös bondskjorta. Det kändes som ett svek mot mitt ursprung. Så på festerna i Umeå var jag i stort sett ensam om att ha krage på skjortan.

Nuförtiden när jag går på fest, finns många av de proggiga vännerna fortfarande med. Många har blivit förborgerligade i så hög grad att de tar på sig en svart kavaj. Men jag tror att de fortfarande har ett inbyggt motstånd mot att "göra sig fin" och därför klär de "ner sig" genom att alltid bära jeans till kavajen, och därtill alltid en svart t-shirt. Och eftersom många, liksom jag, har blivit flint, är det förskräckligt. Som en knopp som sticker upp från ett svart hål, draperad i kavaj.

Kragen är en fantastisk uppfinning. Jag känner mig trygg när jag upplever dess sköna tryck mot halsen och jag vet att det ser bra ut. Att jag är välklädd medelklassman men med ett tydligt ursprung i arbetarklassen.

När jag någon gång är i Stockholm så ser jag att de rika, miljonärerna där, precis som proggarna, klär ner sig. De behöver inte kläderna som markörer för sin rikedom, istället ser de ut som om det kommit direkt från gymet när de sitter på en fin restaurang. Männen kan ha gymnastikskor, slafsiga byxor och en utsliten t-shirt på sig. Det är förskräckligt. Särskilt om de har flint.

lördag, oktober 05, 2013

Manlig checklista för "kärlek"

Vad som är kärlek kan vara svårt att definiera för dig som är man. Att vara kär är nämligen en känsla som är så väldigt diffus och som man aldrig kan vara riktigt säker på. Frågan är om just den känslan finns representerad hos det manliga könet. Så även om du tror att du är kär så kan det vara fel, föralldel.

Men det finns vissa tecken som du kan försöka lägga märke till och som kan tyda på att det handlar om kärlek. Till exempel om du en kväll säger nej till att följa dina manliga kompisar på en fest och istället väljer att vara med din tjej, det kan vara ett sådant tecken. Om du dessutom offrar tid på att prata med hennes mor på ett artigt sätt och inte på ditt vanliga buffliga sätt, så stärker det misstanken om att du håller på att bli kär. Det vill säga det som du sett på bio och läst om i böcker, det som kallas kärlek.

Om du en morgon inte längre vaknar med dåligt humör utan får lust att sjunga när du borstar tänderna så bör du bli vaksam. Att vara så glad redan på morgon är ju rent av onaturligt, och kan tyda på att du är drabbad av kärlek. Men ett ännu tydligare tecken är att du får lust att ringa din tjej och bara prata med henne, utan att du har en specifik fråga som du vill ha svar på. Det är ett varningstecken för att du håller på att bli kär. Men tänk på att du kan aldrig vara helt säker. Var misstänksam, det kan vara helt fel, föralldel.

Och om du går på bio med din tjej och följer henne på en romantisk komedi, istället för att se en film med våld och mord så tyder din uppoffrande inställning på att det kan vara någon form av kärlek på gång. Men det slutliga tecknet, den sista punkten på checklistan, är ändå att du följer henne på en konsert med klassisk musik, till exempel en stråkkvartett. Då pekar det mesta på att du har blivit kär. Det som bara händer andra och som du sett på bio och läst om i böcker.

Men tänk på att du aldrig kan vara säker. Var misstänksam, det kan vara fel, föralldel.



*********

Andra bloggare om , ,