torsdag, juli 25, 2013

Om beroende

Alla som sett en alkoholist ta dagens första sup efter att flaskan inhandlats på systemet, har sett den exaltering och intensiva fokusering som inmundigandet av spriten ger upphov till. Det är som hela världen runt omkring för en stund försvinner och alla hans sinnen är inställda på den där klunken av destillerat potatisvatten. Det går inte att missta sig, den personen är beroende av alkohol och det vi ser är att drycken triggar igång lust- och belöningscentrum i hjärnan. Det är precis som om värsta sortens tivoli som sätter igång i huvudet, med slänggungor, karuseller och blinkande neonljus. En kortvarig lyckoupplevelse. Dagen efter kommer bakfyllan.

Det är inte bara sprit och knark som vi kan bli beroende av, utan också andra stimulantia som t.ex. socker och fett. Den gemensamma nämnaren är att det är ämnen som i högre koncentration är väldigt skadliga för kroppen och att vi alla har svårt att hålla dem på en rimlig nivå.

Jag äter ibland hamburgare till lunch på Max restaurang, mest för att det är billigt och enkelt. Man jag undviker pommes frites och söta drycker, och väljer istället nyttiga tillbehör och vatten.  Det är många som sagt till mig att då är det ju meningslöst att äta på Max om man inte får vräka i sig hela kittet; det vill säga hamburgare, pommes och cocacola, det är ju det som är hela nöjet.

Och faktiskt, när jag ser mig runt i restaurangen är det uppenbart att hamburgare ofta slukas med samma intensitet som alkoholistens första sup; man äter med båda händerna, lätt darriga av upphetsning, och man låter fettet och dressingen rinna nerför hakan utan hänsyn till civilisationens regler om städat bordsskick, och fett- och socker chocken slår rakt in i hjärnans lust- och belöningscentrum som direkt börjar snurra som värsta tivolit, med slänggungor, karuseller och blinkande neonljus. Ibland är det hela familjer, mamma, pappa och barn, som deltar i en gemensam orgie för att få en fläkt av den kortvariga lyckan. Någon timme därefter kommer bukfyllan och illamåendet.

Nu när det drar ihop sig till surströmmingspremiär, finns det många likheter med svåra beroendetillstånd. Precis som när det gäller alkohol så undviker barn helt naturligt surströmming, det är något de avskyr instinktivt. Men när barn börjar närma sig tonårstiden förstår de att om man nånsin ska räknas som vuxen i Norrland då måsta man tåla surströmming. Surströmmingsätande måste därför tränas in, genom en speciell inskolningsperiod. Första gången får den unge äta en liten, liten bit surströmming begravd under potatis och lök på tunnbrödet. Smaken känns inte men man blir plötsligt bekräftad av omgivningen, som en slags ingångsrit eller konfirmation inför nattvarden. Nu äter du surströmming, välkommen till vuxenvärlden! Vanligtvis blir det en hel strömming år 2 och sedan rullar det på i livet, beroendet av surströmming är etablerat.

Vid surströmmingskalasets inledning är det en mycket förväntansfull stämning. Man berättar gamla historier om tidigare kalas, hur surströmmingen smakat, vilka märken som man gillar och hur man bäst undviker bak/bukfyllan. Stämningen påminner om sista halvtimmen på parkbänken innan systemet öppnar på lördagsmorgonen. När så burkarna öppnas och lukten sprider sig, tystnar sällskapet.

Fisken rensas och benas, potatisen skalas och skivas. Tunnbrödet smöras och görs i ordning med potatis, strömming och lök.  Och så, när äntligen allt är klart, fattas smörgåsen med båda händerna, lite darriga av upphetsning, och förs försiktigt upp till munnen..... och så den första tuggan! Hela världen runt den ätande försvinner som ett töcken, ögonen sluts, och smaken går rakt in i lust- och belöningscentrum i hjärnan som plötsligt börjar snurra som värsta tivolit, med slänggungor, karuseller och blinkande neonljus. Och när tuggan är svald, tittar personen upp med en lycklig min och uttalar den för en beroende människas mest kända uttryck: Aaaaaahhhhhh!!!

tisdag, juli 09, 2013

Centern, vad står dom för?

Jag fick frågan från en ung man, vad centerpartiet egentligen står för. Jag blev faktiskt ställd. Om jag fått frågan på Fälldins tid hade jag kunnat i alla fall ta till kärnkraften, att centern är emot kärnkraften men bara om de inte sitter i regeringsställning. Men Annie Lööf, ja, allvarligt talat, jag visste inte vad jag skulle svara. Så jag slog till med att de är f ö r månggifte. Det tyckte den unge mannen var väldigt bra, han kunde inte förstå varför man idag bara får gifta sig med en person i taget. Han tyckte att Centern hade en bra valfråga där. Men jag tvingades upplysa honom om att de tyvärr dragit tillbaka det förslaget, tydligen var inte väljarkåren riktigt mogen för en sådan förändring av de äkta ståndet.

Jag håller med den unge mannen, tycker faktiskt att centern var något bra på spåret där. Men de flesta tänker ju på det klassiska månggiftet, att det är en man som gifter sig med flera kvinnor samtidigt. Och det borde ur jämlikhetens namn fortfarande vara förbjudet. Men en kvinna borde ha rätt att var gift med minst tre män samtidigt. Då kunde hon ha en man som kan snickra, bygga hennes altaner och växthus, en man som gillar att resa till utlandet på semesterresor och en som bara gillar sex, lite dum i huvudet, men med muskler på rätt ställe.

De flesta kvinnor kommer att klara sig på dessa tre män. Om någon, mot förmodan, vill ha en fjärde man, så måste det enligt lag vara en norrlänning. På så sätt kunde centern bidra till landsbygdsutveckling i norra Norrlands inland, och äntligen stimulera ungkarlarna i byarna att hitta en kvinna, nu när mamma flyttat till äldreboendet. Enda kravet på den fjärde mannen är att han håller sig ren och lägger snuset i komposten.

Ju mer jag tänker på det desto bättre blir det. Det skulle ju vara lättare att hitta rätt.  Särskilt vi som inte är så noga med att fara omkring överallt i världen utan trivs mest hemma. Som inte har så mycket muskler utan gillar att sitta och fundera på en stubbe i skogen. Som inte bryr sig så mycket om hur det ser ut, utan mer hur man har det. Nu kunde vi äntligen få lite lugn och ro medan de andra männen tar hand om kvinnorna under tiden. Att vi delar på bördan liksom.

Det är faktiskt riktigt synd att centern drog tillbaka det förslaget.

lördag, juli 06, 2013

Min arbetsbefria tid är här

Ja, nu är äntligen semestern kommen även för mig, en kommunal slav under lönearbetets ok. Med lönerarbetet är det så att de som har ett, vill helst slippa det och bara gå hem. Och de som inte har ett, de arbetslösa, vill så fort som möjligt få ett för att slippa gå hemma. Semestern kan man bara ha om man har ett jobb, även om man gör samma saker som en arbetslös, det vill säga ingenting. Ofta funderar jag på hur man skulle kunna utjämna skillnader mellan folk som jobbar och som inte vill jobba och de som inte har ett jobb men vill ha ett jobb.

Det som förenar oss som har ett jobb och de som inte har ett jobb är drömmen om en annan situation. Att man skulle vinna mycket pengar, säg 20 tusen i månaden i 15 år på triss. Vi som har jobb drömmer att om vi vinner så mycket kan vi gå hem och behöver inte jobba mer. Och de som är arbetslösa drömmer att om de vinner så mycket slipper de vara arbetslösa och istället blir de lediga. Bara fortsätta vara hemma, nu med pengar, en väsentlig skillnad.

I och för sig, jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Mitt jobb har allt vad jag bedömer som nödvändigt för ett bra jobb. Ett eget rum, en dator med internetuppkoppling. En dörr med glas men med en vit folie påklistrad, det vill säga ingen insyn. Två datahögtalare och ett Spotify-abbonnemang. Ett fikarum med kaffeautomat i närheten så att man kan gå dit utan att chefen kan se en. Samma är det med toaletten, att den är avskild så att ingen får för sig att räkna hur många gånger man går dit per dag. Ett vilorum i korridoren om man får huvudvärk.

Min tjänst är kommunal och kallas "utredare". Att vara utredare det är det perfekta jobbet, ingen vet egentligen vad det är eller vad jag gör. Jag får ofta frågor om vad jag e g e n t l i g e n gör, och jag brukar svävande prata om uppdrag, utredningar och uppföljningar.....ja, allt möjligt.

Förr i tiden var det svårt att vara utredare. Om man fick ett uppdrag - utred förutsättningarna för införande av xx- så var man tvungen att lära sig något om ämnet. Och det kunde man bara göra genom facklitteratur. Så då beställde man fem böcker inom ämnet, lagtexter med kommentarer, väntade i två veckor innan böckerna kom i ett paket som lades på ens bord. Ja, sedan var det bara att läsa och läsa, bläddra och anteckna. Ibland i flera månader. Sedan skulle anteckningarna renskrivas på skrivmaskin av en själv eller av en sekreterare.

Idag så går man bara in på Google och skriver "förutsättningar för införande av xx" och då får man 125 träffar från alla andra kommuner som utrett samma sak och från kommuner som långt tidigare tagit tag i frågan. Och då är det bara att ladda ner pdf-filerna, och med hjälp av de magiska tangenterna ctrl c och ctrl v så sammanställer man en egen utredning i frågan. Jag brukar ta lite här och där och sedan kasta om ordningen. Allt arbete brukar ta en förmiddag. Sedan tar jag det lugnt några veckor, säger till min chef att jag håller på med ett komplicerat yttrande, men mest lyssnar jag på Neil Young eller Van Morrison på Spotify.

Det är viktigt när man får ett uppdrag att det går att förskjuta det så länge som möjligt. Detta för att de andra kommunernas utredare ska hinna göra sitt jobb färdigt innan jag måste börja, det är smidigast. Jag brukar krångla när jag tar emot ett uppdrag, vad menas egentligen att jag ska göra, säger jag och skickar tillbaka det flera gånger för olika kompletteringar. Varför ska våran förvaltning vara först på allting, det har jag svårt att förstå, låt andra göra sina misstag först. Ungefär så brukar min taktik vara. När andra kommuner är klar med sina utredningar och hunnit lägga ut dem på nätet, då är det dags att sätta igång.

Nu är det så med utredningar att ingen ids läsa dem. Därför finns det sammanfattningar, ett kort stycke i början. Förr var alltid sammanfattningarna i slutet, på sista sidan, men det är nu helt förlegat, sammanfattningarna kommer först, för de flesta ids inte ens bläddra genom materialet. Vi har fått en ny tjänsteskrivelse i kommunen, den består b a r a av sammanfattningen, själva utredningen finns som "bilaga". Oftast bryr sig ingen om att skicka med bilagan, den behövs inte längre och vem skulle ha tid att läsa den egentligen. I dessa dagar.

Men nu har jag semester och jag är i stugan.  I morgon är det dags att ta fram skruvdragaren, cirkelsågen, tumstocken och sätta igång med att färdigställa sovstugan.

Större delen  av semestern jobbar jag med hårt kroppsarbete. Om jag vann 20 tusen kronor i 15 år då skulle jag banne mig leja bort hela bygget och bara gå här och strosa omkring. Och inte göra någonting alls.  Som om jag vore arbetslös, men med mycket pengar. Eller som en utredare som just laddat ner en sammanfattning från nätet och har några veckor ledigt.