22 juni 2013

Om att grilla

Nordnytt hade ett långt reportage utifrån en undersökning om midsommarfirandet. Tydligen gillar kvinnor jordgubbar medan männen gillar att grilla. Reporten från Nordnytt gick omkring utanför Coop och frågade männen om de gillar att grilla och kvinnorna om de gillar jordgubbar. Inslaget var nog 15 minuter långt. Och tydligen stämde undersökningen, gubbarna gillar att grilla och kvinnorna gillar jordgubbar. Det är bra med grävande journalistik, nu fick vi ju svart på vitt hur det ligger till i den här frågan. Våra fördomar bekräftade än en gång.

Själv gillar jag inte att grilla men jag tvingas ändå till det på grund av fördomarna mot oss män. Jag kan sträcka mig så långt att jag låter Karin klippa gräset, jag skyller på att jag har ont i armen. Men om jag skulle låta henne grilla det skulle vara att gå för långt. Min sexuella läggning skulle säkert ifrågasättas och min Morbergfaktor skulle sjunka katastrofalt lågt. A l l a män måste grilla. I veckan kommer bröderna Timells grillbok, jag har ingen aning vad som kvalificerar dem mer än att de är män, eller hör snickeri ihop med grillning på nåt sätt?

Att grilla är ju helt hopplöst. Jag brukar köpa vanliga karrékotletter, dyrt kött vill man ju inte slösa på en sådan vansklig tillagningsmetod. Min svåger Sten, som kan grilla, han säger att det är meningslöst med marinader, men jag vågar inte lita på honom. Eller jag gör det till hälften. Jag bestämmer mig att inte lägga det i marinad men sedan blir jag osäker och orolig och en timme innan ändrar jag mig och lägger ändå köttet i olja och kryddor. Det är väl ännu meningslösare än att lägga ner det i tid. Det enda som händer är att oljan droppar ner på kolen så att det brinner höga lågor och sotar köttet.

När ska man vända köttet? Ska man vända det flera gånger under hela grillningen eller låta det ligga en längre stund tills köttsaften sipprar upp? Jag vet inte, jag har fått många råd och de flesta råd sammanfaller inte. Och jag vet, kolen ska vara vita innan det är dags men vem vågar vänta till dess om man ska göra flera omgångar. Jag brukar vanligtvis grilla på kol innan de blivit tillräckligt varma, och när det är vita och heta då är jag redan klar. Ibland har jag funderat på att bjuda in grannarna att de får komma till mig och grilla efter jag är färdig,  för då får de tillgång till en perfekt kolbädd.

Våran familj har ätit alla sorters grillade kotletter. Ofärdiga i mitten, brända på en sida, brända på två sidor, sotiga, osaltade, smaklösa. Den enda gemensamma nämnaren med alla grillade kotletter är att de varit mycket sega, och det kräver sin man att skära sig igenom senorna. Vi brukar köpa in en rejäl laddning med tandtråd inför grillningssäsongen.

Den här våren har Karin nästan varit fixerad vid att vi behöver köpa en ny grill. Den vi har är för liten, för svår att få rätt luftdrag i och saknar avställningsytor. Hon har snart nog kollat alla varuhus inom Luleå kommun, och är inne på att vi måste ha en med inbyggd termometer. Jag känner mig olustig inför hennes plötsliga intresse för nya grillar. Ibland får jag en känsla av att det egentligen är mig hon vill byta ut. Är bytet av grillen ett första steg mot att söka en riktig man, en man som kan grilla?

När jag tänker på det blir jag väldigt sugen på jordgubbar med grädde.

********

2 kommentarer:

Ulf sa...

Det blev en del igenkännande leenden här ska jag säga. Det är dessutom så att det till viss del är en materialsport. Äldsta dottern förbarmade sig över mig och skänkte mig en bättra klotgrill och vips så kunde man se grannskapet under hela grillningen.
Morbergsfaktorn...den gillade jag. Kul skrivet med några sotflagor allvar som extra krydda.

Sven sa...

Ulf: Min fru beställde en bättre och större klotgrill igår.....så nu är den processen färdig. Och mina söner gav mig en grillbok på fars dag. Så nu är det väl bara att man fortsätter och bränner kotletter.....på riktigt bra grejer. :)